Ja. Det känns inte som om det är mycket på mig som fungerar som det ska just nu. Ben, knän och knogar är fulla av blåmärken. Träningsvärk i underarmar, skuldror och push kick-vaden, en blå pektå, nedslitna hälar och sträckningsvärk i både fot- och handleder. Dessutom släpar jag fortfarande runt på den där satans förkylningen. Sitter dock mest i huvudet. Tät i näsan, lite hostig och tröttare än vanligt. Men trötthet är bra. Då kan man sova två gånger per dygn.
efter gårdagens två träningspass, ägnar jag den här dagen åt snällträning. Intensiv, svettig och brutal, men ändå snäll. 30 minuter på den studsiga CT:n, som jag inte är lika förtjust i trots sin modernitet. Den ville inte riktigt hitta pulsen genom min sändare, om jag inte låg på 50 slag vill säga. Fortsatte med 30 minuter på motionscykeln och körde korta och tunga intervaller till 90-tals hits.
Utöver det här har jag mest skrivit tentor och ätit banangröt gånger två. Snart är det dags att fira Lindas 23:e födelsedag med tapas och det känns ju ganska fantastiskt. Idag önskar jag mig rediga promenadskor eller nya fötter. Det blir många promenerade kilometrar utan busskort och cykel i storstan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar