att vara hungrig

Min middag är precis skalad, kanelad och svald.
Reglerna tillät mig bara äta en frukt som kvällsmål. En. Frukt. Det var allt. Snålt.
Det fick bli en apelsin från hemköp. Saftig och fiberrik.

Reglerna är tuffa. Det är en sträng och bestämd dommare som printat ner dem på papper.
De är löjliga också. Vilken okunnig dietare som helst skulle fnysa och hånskratta åt dem. Det gör jag också. I smyg.
Just nu har nöden ingen lag, så det är bara att på nytt bekanta sig med stjärnorna i ögonvrån och gå och lägga sig hungrig. Fin får lida pin. Ju! Kan jag inte vara glad, så ska jag bannimig i alla fall vara lite slankare. Ledsen och fin. Det är skönhet.

Någon närmare beskrivning av de där bestämmelserna behövs väl inte. Man vill ju inte föregå med ett urkasst exempel.