dagens viktigaste mål till kvällsmat

Näst sista dagen på veckan och de svarta ringarna under ögonen gör mig framtung. Fossingarna värker och tillåter mig inte ens att promenera till min favoritplats. Orkeslös och hjärndöd. Fingrarna stinker gammal kokropp och bakom mig svävar ett moln av tjockt grill-os. Jag behöver nog använda ett rakblad i duschen, för att det över huvud taget ska bli möjligt att skrapa bort kletet på min hud. Äcklig. Det är vad jag är.
Nej, det är inte självkänslan det är fel på. Det är bristen på god hygien som gör mig avskyvärd.
Att energiintaget under dagen ligger på en massa minus, får mig att se ut och bete mig som en begagnad nyandertalare.
Som sagt. En dag kvar.


I kväll säger reglerna åt mig att äta frukost. Sitter och mumsar i mig en macka med ost och grönsaker (eller grönsaker med macka?) och en skål kanelflingor med mjölk.
Reglerna sa att jag inte fick äta den nybakade pajen med det fluffiga vita i mässen. De förbjöd även att jag smakade på godiset i skålen vi fick av biträdande restaurangchef som bra-jobbat-nytt-försäljningsrekord-WOOHOO-present.
Reglerna säger också att jag ska tvätta min satans tvätt på tisdag.

Någon sa "hällregn i göteborg" och jag log inombords.
Vart är mitt förbannade regn någonstans!? Nedrans sol!

same same?

Innan och efter nio timmars båtkaos.

land i sikte

Ännu en jäkligt solig och varm morgon. God vet jag inte än. De magiska reglerna säger att frukost = banan och svart kaffe. Kaffet har jag fått vänta en halv evighet på nu känns det som. Inte att bryggas, det går på ett ögonblick. Men att svalna. Ingen mjölk betyder ajaj på tungan.
Bananen ligger framför mig och ber om att bli slukad. Jag tänker vänta in i det sista innan jag sätter tanden i min alldeles för snåla frulle. Ska ju ändå hålla mig tiptop på den till klockan 12.30.

Tots värme, hög volym på Tv-filmen och grubbelhjärna, lyckades jag försvinna hårt och långt bort, nästan med det samma jag la huvudet på kudden. 22.30 gick solen ner för mig. Svullet skinn och röda liggmärken på axlarna fick jag som presenter vid mitt uppvaknande.

Man kan ju undra vad den här jobbdagen har att erbjuda. Löste vi 2420 passagerare från Fredrikshamn igår, fixar det väl sig med 800 grillsugna under förmiddagen idag.Finfint med finfin köksmästarboss i alla fall.

Det finns bara två dagar kvar.
Skeppohoj

att vara hungrig

Min middag är precis skalad, kanelad och svald.
Reglerna tillät mig bara äta en frukt som kvällsmål. En. Frukt. Det var allt. Snålt.
Det fick bli en apelsin från hemköp. Saftig och fiberrik.

Reglerna är tuffa. Det är en sträng och bestämd dommare som printat ner dem på papper.
De är löjliga också. Vilken okunnig dietare som helst skulle fnysa och hånskratta åt dem. Det gör jag också. I smyg.
Just nu har nöden ingen lag, så det är bara att på nytt bekanta sig med stjärnorna i ögonvrån och gå och lägga sig hungrig. Fin får lida pin. Ju! Kan jag inte vara glad, så ska jag bannimig i alla fall vara lite slankare. Ledsen och fin. Det är skönhet.

Någon närmare beskrivning av de där bestämmelserna behövs väl inte. Man vill ju inte föregå med ett urkasst exempel.

de omänskliga

Jag har kommit på en positiv grej med med att leva tjockislivet. Jag sparar lite pengar. Klädinköpen är lika med noll. Jag vågar mig inte ens in i butikerna. Eller är det tidsbristen som gör det...?
Ni kanske tror att jag spenderar massor på tjockismat i stället, och vem vet? Det kanske jag gör.

Idag var det dags för kaos på båten. Grillhysteri när den är som värst. Den ena idioten efter den andra skulle ha burgare och laxkotletter. Det är inte sant hur mycket dumma kommentarer som fälls dagligen i min lilla bar. Hade man fått en tia för varje, hade jag kunnat bygga mig en egen färja vi det här laget. Ja, nästan i alla fall.
Jag är nöjd att jag ärvt min fars snäll-gener och tålamod. Irritations- och stressnerven kittlas ständigt. Att bita ihop, le och vänligt önska gästen en smaklig måltid är bättre en den bästa eksemsalva.
Egentligen älskar jag människor. (I alla fall de som har inteligens nog att läsa skyltar och käka blodiga biffar.) Egentligen.

Stressade ner med en halvtimmas yoga direkt när jag kom hem. Svettigare än någonsin. Märkte att jag levde först när jag höll på att svälja tungan under nedvarvningen, till ljudet av brusande vågor. La mig själv i framstupa sidoläge och försökte hitta motivation till att resa mig från mattan. En macka gömd under svinmycket pålägg fick agera lockbete, och nu sitter jag här nyäten och nyducshad, fast med samma gamla humör som tidigare.
Knåpar ihop ännu en sådan där lista med regler som ska följas för att bli snygg.

1. Sluta ät mellan måltiderna (för Satan, ALLT innehåller kalorier!)
blablabla
bla
bla

frank

Lite. Bara lite. Typ ett glas.
Efter en bra dag (är lika med fint väder och mycket kunder) på jobbet, ska det bli dubbel-nice att käka tapas. Synd bara att det är en dag i morgon också (och fyra dagar fram), för jag är sjukt sugen på att gå på riktigt kalas. Ett sådant där målade fingernaglar är tillåtet. Ett sådant där kött under naglarna är bannat.

Och ledsen för ospännande webbkamerabilder på mitt face, men här saknas både det ena och det andra nämnligen. Storkameran är batterilös och telefonen har ingen sladd till datorn.
Men så här skulle jag kunnat se ut idag. Har dock prytt mig själv med en något mer dysater look dagen till ära.

Smaklig måltid.

Tredje av sju arbetsdagar startar nu. Med bananflingor, ägg och kaffe i magen. Ingen jättesol på himlen längre. Eller gömmer...

...nu kom den fram.

Det fick bli ett gymbesök igår efter jobbet. Trodde jag skulle orka se en film egfter detta, men lurades in i Blunds värld redan 1o min in i Hereafter. Sjukt. Men skönt. Har nästan åtta timmar sömn med mig den här dagen.

morgonlyxerier

Godmorgon i... regnet!? Vem lovade mig sol och torra trotoarer?

I vilket fall som helst börjar min vecka nu. En finfin morgon (trots skyfall) med lyxfrukost och namnam-kaffe. Efter mitt besök på Torslanda ICA Maxi, är min skåp fulla med allt vad man kan tänkas önska sig under dagens första måltid.
Försöker hålla tummarna för att min arbetsplats är en icke gungande båt idag. Samtidigt läser jag om sorg och elände i GP . Usch, fy och blä.

eyewearsnake

Det är lite smått irriterande att mitt 1000:e inlägg inte blev mer än ett utkast.

Det handlar om en Varbergshelg. En blöt sådan. En ledsen-glad-ledsen-überglad och blöt Varbergshelg. Det är sådan jag är nu för tiden. Så satans svart/vit. Och just nu, även lite illamående. Yr i huvudet efter att ha snurrat runt på mina 30 kvadrat med nya brillor på näsan. Värk bakom tinningarna pga det eviga susandet från någon som borrat i dryga två timmar, har jag också skaffat mig. så har jag ångest också. Plugg-ångest. Vad göra? Vart ta vägen?

Åh...

Det blev ingen regnpromenad. Marken var torr och luften varm. På gymmet liksaså. Varmt och svettigt. Och varbergs-bakat har jag ju så klart inte heller gjort. Men varberg-käkat kött-kött och varbergs-druckit cognac, det har jag fixat. Faktiskt. Men inget mer. Det gör vi i morgon.

Sitter framför TV:n och tittar på en repris. Känns bra. Stoppar min ömmande kropp med ostmackor och banan/flingor.
Skulle vilja baka något. Därför beger jag mig nog till min födelsestad redan idag. För att baka. En ledig fredag. Shit.
Men innan det b ö r jag springa 6 km på ett löpband. Lockande som satan. Dock mindre svinkul att lalla runt i regnet för att komma till det där bandet.

Och nyss fick jag se 22.22 på alla klockor i mitt hem. Det betyder i alla fall mer än att jag inte somnade i tid. Love.

en torsdag med och utan kärlek

Nyss fick jag ett kärlekssamtal från Holland.
Nyss åt jag en kärleksfullt lagad måltid av mig själv till mig själv. Lax och blomkålsris.
Nyss klädde ett helt fotbollslag av sig sina tröjor utanförmitt fönster. Utan kärlek.
Nyss bestämde jag mig för att släcka lamporna och bädda ner mig under kärleksfilten.

Jag vandrar. Ja, inte just nu. Så klart. Nu sitter jag bara i soffan och smakar salt. Men innan jag hamnade här, gick jag som om det var det ända rätta. Och sprungit har jag också gjort. Alldeles för långt. The one and only belöning man fick för mödan var ett par äpplen. Ett av dem var ett sådant där mjöligt och brunt krav-äpple.
Det är alldeles sjukt tråkigt att vara en mjukis. Allt blir liksom jobbigt. Och tungt. På alla sätt. Men kanske kan jag komma in på mitt gamla spår igen. Kanske kan jag bli hon som trodde hon var livlös, men egentligen hade allt. Till och med en kondition.

Och vill ni veta en annan sak. Nästa vecka kommer jag återigen betrakta varje morgon som en gåva. Bubbel-pirrslycka. Där vill jag vara.

Hjärtlamporna ovanför min säng har fått lysa tre nätter i rad. Sängkamrater har avlöst varandra. Vket är väldigt fint. Det är ju så ruskigt ospännande att mysa med sig själv.

Dagar fortsätter att gå, utan att riktigt föra med sig varken det ena eller det andra. Det är liksom som att hålla andan och hyperventilera samtidigt. Allt med sommar är så svårhanterligt. Egentligen borde jag sluta sitta i pyjamas nu, och istället gå och lyfta lite tunga saker. Men. Det gör jag ju inte. Jag sitter här i stället, och lyssnar på den avstängda stereon och önskar att jag ägde inlines. Satan. Motivationslös.
Motivationsfattig.
Retarded.
Bör skriva en lista så tankar blir verklighet.

flötigt värre

Och nu har jag varit ute och vandrat. Två flaskor torrt vitt vin fick jag med mig hem. Redan sugen. Sjukt sugen. Åt en skål med keso/creme fraîche/grädde/kanel istället. Kändes som risgrynsgröt.

Det luktar en massa ostos i mitt pyttelilla hem. Fönstret får stå vidöppet. Boven i dramat är en fet pannkaka. Alltså fet som i flottig. Den är ganska smärt i figuren.

Nu när det osat klart som det ska, är det tänkt att jag ska bege mig till affären för att köpa ännu mera ost. Den här gången blir det utflyktsost. Linda kommer snart för att ta med mig på saltholmsäventyr. Jag har längtat så länge efter att få klipphänga och bada.

Det här kanske kan bli ett vilseledande inlägg. Ja, ni kanske faktiskt får för er att jag uppstått från de döda. Men icke. Så är det faktiskt inte alls. Inte ens lite.
Fortfarande död. Tyvärr.
Det kanske är meningen att det ska vara så där på sommaren. Surt och bittert. Antar att jag fortsätter på det spåret ett tag till.
Mest åker jag båt. Fram och tillbaka till Danmark. 7 gånger i veckan. Fruktansvärt ospännande. De stunder jag lyckats ta mig över landgången, brukar jag åka vagnen hem för att lägga mig. Nästan med en gång. Inte för att jag är trött.

Och nu äter jag fett också. Mest som ett experiment. Men också för att jag totalfailar på att vara snygg.

Nu ligger tvätten i maskinen och jag har satt på mig något brunt. Dags att gå en runda.
Och vi hörs snart. Med all säkerhet.