scary time

Jag glömde berätta om min extremt tidsinställda hjärna förut. 06.45 är min klockradio planerad att börja tjuta. Det är inte ofta den får chansen, då jag nästan alltid vaknar cirka två minuter innan. Den här morgonen vaknade jag klockan 06.45 med ansiktet vänt mot klockan. Den ringde inte, men jag var vagen ändå. Konstigt tyckte jag, men självklart tacksam över att jag inte hade vaknat 07.45 istället, som den faktiskt var inställd på.

Det här är vad jag vill mest av allt just idag: Åka hem till Varberg och ge Erica en stor grattiskram. Det är inte alla som blir fastrar i en april. När jag ändå är hemma så hade jag pussat av all päls på Azta. Gud vad jag saknar henne. Jag saknar henne så jag mår illa ner i tårna.
Eftersom Shams är hemma, hade jag tvingat med henne ut på en promenad bland vitsipporna och pratat. På riktigt.

In i dimman igen, här luktar det pingstliljor...


De klädda galgarna jag snackade om. Söta va?