dilemma

Visst är det läskigt med fjärrkontakt. När man tänker samma tanke som någon annan.
Här sitter jag med mobilen melland fingrarna och har precis textat in "Sover du än eller ä...", när det klickar till och vibrerar lite lätt. "Jag vaknade precis till liv." Varför över huvud taget besvära sig med att föra ett samtal, när allt du behöver göra är att tänka?

Hur som helst; Marie är sjuk. För sjuk för att göra något. För sjuk för att träffas. Jag som hade lovat henne att gå så långt jag orkade, om så skulle vara fallet. Men här sitter jag med två bultande blåsor på hälarna, och kan knappt få på mig ett par skor (om jag skulle testa, är jag säker på att det skulle göra ont").
Jag har precis fått lön, och jag kan lova er att det kliar redigt i fingrarna. H&M har fått in en bikini som jag redan känner ömma moderskänslor för. Dessutom har solen letat sig igenom det tjocka lagret av pyttesmå vattendroppar, och det är nu strålande väder på utsidan. På insidan också i och för sig, men jag måste medge att utsidan är sidan som kallar mest för tillfället. Kanske jag borde ta cykeln till Beverwijk? Borde. Nej, borde borde jag inte. Jag borde spara mina pengar. Men till vad? Jag sitter väl knappast här med en lön på 300 euro och försöker spara ihop pengar till någon jäkla bostad... eller bil!? Varför inte lägga pengarna på något så fint som en rosett-bikini?