life is beautifull

Hej och glad påsk på er! Tänk vad mycket man kan vara med om på endast två dygn. Idag känner jag mig lite som påskharen himself, så jag tänker bjussa på en hög färgglada bilder att njuta till. Självklart trycker jag in lite text mellan varven också. Så bered er på det längst blogginlägget i den här bloggens historia, i storlek alltså. Vi börjar i Amstelveen.

En ledig fredag passar alldeles utmärkt att spendera hos min bästa vän i Amstelveen. Här är vi på väg mot en park för att ha picknick i det stora gröna. Jits chokladägg hamnande inte bara i (runt) munnen, utan också på ett kanske lite genant ställe på elefanten.

Här i Nederländerna blommar allting för fullt. Världen är vacker just nu. Som en tavla.

Jag picknickade en underbar sallad (Albert Hein säljer de bästa färdigsalladerna i världen, utan tvekan) med getost, honungsdressing och en massa valnötter. Gott!

Söta stor-apan Ties plockade blommor till mig och Marie.

Ties var som en yster kalv, på sitt första grönbete.

Jits däremot var inte alls lika pigg. Han ville hälst sova. Nej, helst av allt ville han faktiskt också springa omkring, och det gjorde han... sovande!

Eftersom vi är vuxna nu måste vi sitta stilla på en bänk och njuta av allt som finns runtomkring oss. Vi var bra på det.

Ap-duon gör sig extra fina på en bro.

Marie satt som på nålar när aporna klättrade omkring. Jits har inte riktigt tummen mitt i handen än.

Nu är det lördag. Bee & Chris stoppade in alla sina barn, inklusiva mig och Marie, i sin långa bil och körde upp nord. Första stoppet gjorde vi i den söta staden Medemblik. Klickar ni upp bilden så kommer ni se att det ligger en väldigt trevlig park åt höger.

Man cyklade flott i Medemblik.

Vi lunchade på ett café som hette den flygande kråkan (fast på holländska naturlikk). Marie åt fransk löksoppa ur en himla trevlig soppskål. För er som undrar så skulle soppan ha varit riktigt god också! Själv åt jag en baguette fylld med härlig brie och en massa honung och gräslök.

Det var liksom svårt att inte bara älska situationen!

Den lille parveln sprang riktigt knasigt.

Nu fick inte vi vara med i bilen längre. De dumpade oss med varsin tur-biljett till Hoorn och ett ånglokomotiv. Det gick verkligen ingen nöd på oss inte. Fy fasiken vad tufft!

I det fina tåget fanns det gamla ting på hyllorna.

En väderkvarn. I Holland!? Klicka upp bilden så ni kan kolla på den söta väderkvarnsmannen på balkongen.

I mitt nästa liv ska jag också äga en odling med figurklippta buskar.

Vi såg ett och tre fjärdedelar utslagna tulpanfält. Det får bli ett nytt besök ut på åkrarna om ett par veckor.

Hästrana tyckte också att vi i alla fall hade tur med vädret.

Vi gjorde ett lite längre stopp på den här stationen.

Då passade vi på att gå av och leka suicidal framför det eleganta loket.

Det fungerade inte alltid att ta kort igenom fönstret.

Slutstation Hoorn. Den trevligaste resan i mitt liv. Jag önskar att allt resande var så där tjusigt.

I Hoorn hade de en piratföreställning på museét. Den skippade vi ynglingar för att visa oss själva runt i staden i stället. Det var så snygg överallt. Idylliskt. Charmigt.

Vad sorgfri man hade varit om man själv hade haft enhörningar på sina fönster. Glamoröst!

Runt King Edward var alla uteserveringar proppfulla med euforiska själar.

Vi var inte sena med att gå med i klubben och trivdes som fisken bakom farstun. Ja, efter att det finska trollet hade gått iväg med sin handledare/mamma så klart!

Vilket fantastiskt ställe att placera en kyrka på! Det är ju nästan så man blir lite religiös.

Efter att ha haft en fenomenal dag fylld av upplevelser och vackra intryck, spratt våra små tonårshjärtan till av suget efter en partynatt. På med dansskorna och finaste ögonskuggan. Sedan var det bara att tura och köra. Tänk att man kan vara så seriös när man har okända atomer i blodet.

Vi träffade en bunt engelsmän på en irländsk pub.

Tävlingslysten!

Om man bortser från de "kroppsliga symptomen" så är det helt underbart att vara ett bakfyllo. Jag vet inte hur länge jag kan sitta och skratta åt precis ingenting. Ingenting blir allting dagen efter. Jag har ingenting emot det. Allting blir vackrare. Det är som att världen är i blur förutom vissa detaljer, människor, blommor, som är i sharp.

När jag hoppat av Tramen på centralstation gav jag mig ut och trängdes med alla turister i Amsterdam. Jag ville nämnligen hitta en öppen bokaffär. Vem i H@l#e**e har bestämt att alla affärer ska vara öppna utom bokaffärerna? Utan en fisk i påsen gick jag lite surmulet tillbaka till stationen och hittade en bok i en kiosk. Jaja, jag fick ju mig i alla fall en promenad, tänkte jag och kunde inte allas koncentrera mig på den nya boken. Det fanns ju så mycket spännande att beundra runt omkring!

Dagens mysterium: Varför får man åka gratis på nattbussen ibland?