Sidor

fredag 29 juli 2011

de omänskliga

Jag har kommit på en positiv grej med med att leva tjockislivet. Jag sparar lite pengar. Klädinköpen är lika med noll. Jag vågar mig inte ens in i butikerna. Eller är det tidsbristen som gör det...?
Ni kanske tror att jag spenderar massor på tjockismat i stället, och vem vet? Det kanske jag gör.

Idag var det dags för kaos på båten. Grillhysteri när den är som värst. Den ena idioten efter den andra skulle ha burgare och laxkotletter. Det är inte sant hur mycket dumma kommentarer som fälls dagligen i min lilla bar. Hade man fått en tia för varje, hade jag kunnat bygga mig en egen färja vi det här laget. Ja, nästan i alla fall.
Jag är nöjd att jag ärvt min fars snäll-gener och tålamod. Irritations- och stressnerven kittlas ständigt. Att bita ihop, le och vänligt önska gästen en smaklig måltid är bättre en den bästa eksemsalva.
Egentligen älskar jag människor. (I alla fall de som har inteligens nog att läsa skyltar och käka blodiga biffar.) Egentligen.

Stressade ner med en halvtimmas yoga direkt när jag kom hem. Svettigare än någonsin. Märkte att jag levde först när jag höll på att svälja tungan under nedvarvningen, till ljudet av brusande vågor. La mig själv i framstupa sidoläge och försökte hitta motivation till att resa mig från mattan. En macka gömd under svinmycket pålägg fick agera lockbete, och nu sitter jag här nyäten och nyducshad, fast med samma gamla humör som tidigare.
Knåpar ihop ännu en sådan där lista med regler som ska följas för att bli snygg.

1. Sluta ät mellan måltiderna (för Satan, ALLT innehåller kalorier!)
blablabla
bla
bla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar