Kan ni tänka er någonstans i området bakom magsäcken? Inte ända bort mot ryggen, utan någonstans emellan. Där det är mörkt och... och... antagligen ganska geggigt. Där i alla fall, har jag under någon dryg vecka haft en önskan om riktig höst. Ni vet regn och rusk, och emellanåt en blodröd strålade sol bakom alla gulnande träd. Jag har velat ha den nu, med en gång. Djupt inne i det där stället bakom all tuggad mat, har jag velat ta på mig grovstickade strumbyxor, fodrade tumvantar och ulliga skor.
Nu är det här, rusket i alla fall, och jag vill inget hellre än att sitta på en brygga i tunn sommarklänning och låta myggbetten bli fler och fler. Värmas av sommarsolen som tar adjö för dagen och äta smultron från ett strå.
Tänk att det ska vara så svårt att göra en människa riktigt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar