becase you should be proud

Nu trodde ni säkert att jag hade gått och trillat ur fågelholken eller något, men nej - riktigt så var inte fallet. Min partner in crime, Robin, har varit här på en visit. Vad ska man annars bo Holland för, om man inte lockar hit sina vänner med Amsterdam Gay Pride? Helgen har varit helt fantastisk, dock har den innehållit lite färre timmar sömn än vad en normarl f.d. tonårig kropp behöver. Men vi kör väl på ett gäng bilder igen, så får ni låtsas att ni också var här och dansade till BSB tills klockan slog 06.00.
...Och by the way - det är Robins D40 som har tagit alla snygga bilder, det är också han som har tryckt på knappen de flesta gångerna. Resten har min lilla röda lyckats producera.

På torsdagskvällen tänjde vi på nanatiderna rejält, då vi hängde hela natten och morgonen på en av alla klubbar som är öppet tills första tåget tillbaka till Heemskerk börjar gå. Där mötte vi också Julia, som frestade oss med sin lägenhet i Red Light District. Innan vi somnade till She's The Man, konstaterade vi att lägenheten var mer än awsome, och att districtet är vackert även på andra sidan dygnet. Trötta som aldrig förr, lunkade vi bort till centralstationen och åkte tåg hem i soluppgången.

Dag två, alltså fredagen, spenderade vi i fyra olika tåg och en buss för att ta oss till Amsterdam. En resa som normalt tar dryga 30 minuter, tog oss inte mindre än TVÅ timmar. Orsak: det jävla spår-renoverandet. Den här bilden togs i en blå hiss, efter att tåget helt oförberätt tvärvände med oss.


Till slut kom vi fram till en förväntat uttråkad Marie. Hon hade dock funnit China Town heel leuk, så där gick det ingen nöd. Vi köpte...

...ja, vad köpte vi?! Vi åt i alla fall upp det i skuggan av ett träd, till tonerna av spelande negrer, med utsikt över massor av nyfunna vänner, i Vondelpark - Min park. Mitt liv. Min kärlek. Finns det en sexuell läggning för parker? Åh, jag är ett fan!

Mätta och mer än belåtna, förflyttade vi oss till Leidseplein och en härligt full uteservering. Dock föredrar jag min underhållning i kläder, och då snackar vi mer än ett par neongula stringkalsonger. Men man kan inte säga annat att den här 60+(?)-mannen var imponerande.

Vi är inte emot pride, det ser bara ut så.

Den här morgonen vaknade jag med något som såg ut som ett mystiskt sticksår i armvecket.

Jag undrar sa flundran...?!

Innan sista tåget hem, tvingade jag på Robin en strut färska holländska pommes.

Lördag, och nu är det pride så det står härliga till. Anal-*hosthost* kanal-paraden ska precis börja och vi sitter förväntansfulla och dinglar med benen. Ja, innan en lilaklädd crew:are föreslår en förflyttning, då paraden inte passerar just vid det stället, förståss. Med svensen mellan benen traskar vi och kanske 700 andra pride-anhängare och ställer oss längst bak i ett led på minst fem (mycket långa) personer.

Föresten, det här är Joint-Ella. Eller Elle som hon egentligen hetet. 20-någonting florist från Stockholm. Var trött på svensk pride så flög ner hit... själv. Hur tuff som helst.

Nu borde jag också berätta för er att stackars, stackars Marie var tvungen att gå efter att den här bilden togs. Jobbet kallade och det suger inte lite paraden just skulle till att börja.

Mycket riktigt. Tio minuter senare satte det igång.

Vi har ett mål här i livet. Efter 50 måste vi någon gång vara med på den här båten. Oudt & Proud!

Elle var konstant hungrig i säkert fem timmar. Tur att hon hade praliner, dadlar, getostsallad, russinbröd, havrekakor, kolapudding och rosa elefanter med sig på picknicken.

Robin var mest törstig...

...och wild!

Vi spanade på tjejer, killar och papegojor under ett träd när vädret lurade oss.

På Reguliers Dwarsstraat, gay-högkvarteret, var festen i full rulle. Kolla in DJ-båset som svävade ovanför allas huvuden! Wow.

Nu vart Marie tillbaka igen!

I fönstrena dansade både de ena och de andra.

På Leeuwtje hade Niels pyntat fint i taket. Själv var han ute på äventyr i djungeln av män. Som tur är var ju Timmy där och höll ställningarna.

Då jag och Marie hade slarvat bort både man och kvinna, begav vi oss till Vivelavie.

Med en Robin återfunnen och en Elle på Escape, tackade Marie för sig och lämnade mig till mitt öde, som såg ut att vara fyra timmar på diverse bögbarer. Vilken tur att min lilla side-hobby är homosexuella män!

Här har vi Mark, det blev min favorit efter Malcolm. Och Eve. Och Chris. Och Eric. Suck, de är väl för härliga...

Vad kan väl avsluta det här inlägget bättre än en glittrande och muskulös neger i full färd att shakea loss sin bakdel till Britney, Spice Girls och Back Street Boys.