När det kommer till att uppskatta solens upp- och nedgångar, är jag, som de flesta nog lite delad i frågan. Vad är trivsammast?
Det är ju alltid fint att få vara med när en ny dag föds. Samtidigt är det otroligt pampigt att få njuta av det sista mäktiga ljuset innan det blir helt kolsvart.
Men måste jag välja, då blir det den där soluppgången som alltid är något ångestladdad. På något sätt. Det är pirrigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar