Hade jag bloggat oftare än vad jag gör nu, hade ni fått mardrömmar. En klagoande håller mig sällskap om dagarna och sömnlös om nätterna. Jag vill inte vara sådan här längre. Så grå. Jag vill att våra samtal ska bestå av mer än ett ämne. Jag vill kunna glädjas ännu mer åt allt det höstiga och att Nederländerna är fint. Nu är min ända utväg de där förbenade tjurhornen. Attans också...
Men, jag är inte ensam - tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar