Hallo allemaal! Jag sitter nu stadigt i min bruna soffa, med fötterna på golvet. Två trappor upp. I mitt rum.
I två timmar har jag upplevt helvetet. Sätter man en Skye och ett Monster på var sida om en person, är sannolikheten extremt liten att denne inte upplever ett obehag så enormt att man faktiskt borde kalla det för helvete. Har de små dessutom varit vakna i 14 timmar, utan varken vila eller lugn, ökar risken för otrevnad betydligt med varje minut som går. Lägger man därutöver till åtta luftballonger och ett par flygplan är du angtagligen så gott som död när du kliver ur fordonet.
Jag lever. Jag har nämnligen tränat upp min förmåga att stå ut. Där skulle jag vilja påstå att ordvalet var näst intill perfekt. Har du någon gång kommit från en period på två veckor av välbefinnande, rakt in i en konstant lekstuga, pågående i exakt sju dagar och sju nätter, då förstår du att stå ut är vad som krävs. Hey, still four days to go!
Vid sådanna här tillfällen vill jag bara packa min väska och dra.
Nu skulle det vara passande med en liten kommentar som "Men självklart älskar jag barnen och bryr mig inte alls om hur många hål de skrpar ur mitt huvud varje dag." eller varför inte bara något så enkelt som "Det blir bättre i morgon, efter en god natts sömn."
Men ärligt talat, ni skulle sett igenom det. Ni är ju inte direkt födda bakom flötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar