påsken i ett äggskal

Det kan nästan uppfattas som lite retfullt att jag går in här och kluddar tittare än tätt. Jag menar; har jag lagt av med det här eller inte?

När ni väl får en uppdatering är jag så sugen på att skriva av mig lite, så att jag nästan spricker. Har jag väl börjat kvittar det fett. Jag varken läser eller skriver egen blogg för tillfället. Det finns mycket annat i livet som lockar mer.

Med en sådan (lite negativt laddad) start på inlägget, kan vi ju hoppa rakt på pågående påskhelg. Har den inte varit fantastisk? Skärtorsdagen (har lärt mig att långtorsdag är ett fenomen som bara förekommer under sommrarna i Varberg, och har ingenting med Jesus att göra) tar nog bannemig hem priset på mest underbar dag hittills i år. Eller? Alla är ju så fina? Hur som mötte jag upp Monique för lite kulturella aktiviteter blandat med påsk-shopping och frosseri. Hur ultimat låter inte dammsugarglass liksom? Detta som en dessert på falafel? Och allt förtärt under en strålande sol i min favoritstad.
Jag försökte dra ut på vårt möte så länge jag kunde, men insåg till slut att en halvtimma i badrummet inte skulle räcka, om jag ville se nice ut på Lindas tillställning senare under kvällen.

Under min utflykt i Lindas ghetto, fick jag smaka på både delikata snittar (i påsktema), spännande fördrink och träffa ett helt nytt gäng av tjejer. Tillsammans fick vi lära oss längden på både det ena och det andra hos motsatt kön.

När klockan slog mörkt, bussade vi in oss själva till centrum för att gå på nattklubb. Klubb, klubb! Öl och dans.

Pannkakor topp 2.

Med alldeles lagom mycket sömn (läs. FÖR lite) i luckan -skärtorsdag/långfredag, dammade jag av mig dansgolvsdamm och satte på mig gårdagens outfit (som inte inkluderade solbrillor). Det var dags att käka lunch med Lena och Lyxdruvan. Nära tre timmar av spännande och hjärtstoppande historier senare, var det dags att vinka adjö till vänner, för att i stället välkomna ett stycke mor och far. Och presenter.

Den äldre generationen uppvaktare (ja, alltså långredag är lika med min födelsedag.) tog jag med till Övre Husargatan för att äta den godaste tapasen i hela världen(!?). Presentöppnande, gratis lyxmåltid, favoritservitören och massor av mamma/pappa-kärlek. Himmel!

Återigen var det dags att tänka på klockan. Hemma på kyrkogården hade nämnligen Marie dukat upp med kaffe och tårta (inte vilken tårta som helst. Hör här: banan, mörk choklad, kola, maräng, sockerkaka, grädde. Det var det godaste jag ätit. Någonsin.

När m och p lämnat oss, uppdaterade vi våra kroppar och ansikten och inväntade förstärkning. Och den kom. Och den var sugen på bubblande vin och banandrinkar. Och pasta. Och tårta.

Fyra glada tjejer förflyttade sig till den billiga ölen på Andra lång. Där ifrån släntrade vi vidare till en strand. Där svartklubbade vi inte tillräckligt hårt för att kunna stå emot kylan. Därför blev det falafel och bussresa hem till värmen under täcket. Och jag tänkte: det finaste med den här dagen är att jag har fått höra från alla jag tycker om. Bubbellycka.
Påskaftons morgon betydde caféarbete. Inte mig emot. Näst, näst, näst sista dagen. Mer spännande än så var det faktiskt inte. Och gårdagen som hette påskdag gick lite i samma spår. Upp, pw till cafét, sol-sol-sol, sluta, hem, promenad med boken under armen till hamnen, läsa, sova, mysa (ensam!!), hem, äta tårta, se BB, somna.

Vilket leder oss fram till idag. Annandag påsk. För dig som för mig. Ledig. Ville skriva att jag precis vaknat. Med har nu upptäckt att det tog en halvtimma att skriva det här inlägget. Det kändes som en bra och nyttig syssla att ägna sig åt undertiden jag väntade på att mitt röda lilla energipiller skulle börja breakdansa i bröstet. Och det var det. Den stora kaffekoppen jag bestämde mig för att bara dricka halva av. Den är också slut. Så här sitter jag med hyper-energi så det räcker till både morgon-PW och lite senare även löpning med min favorittjej.

Min älskade, älskade Ipod nano (tack päronhjärtan) är fullproppad med kärlek så det är bara att knyta på sig dojjorna. Ännu en perfekt dag ska upplevas med vidöppna ögon. Det känns som en gåva att få vakna. Varje morgon.