Uppsatsskrivande och stress

Hello!

Sitter vid mitt köksbord och har precis slängt i mig lunch. En hot-hot morotssoppa med massa ingefära. Inte direkt det smartaste draget kanske, att göda sin magkatarr när hård-plugg och en 22 timmars jobb väntar i helgen. Men soppan gör mig nog gott på andra sätt.

Steg upp med en härlig fredagskänsla i kroppen. Trots att någon vidare klassisk helg inte väntar. Men variation är roligt. Startade dagen på gymmet hur som helst. Funderade under tiden över hur mitt synsätt på träning har kommit att förändras sedan jag startade med styrketräning på gym 2006. Det är kul att tänka tillbaka på vilka perioder man har gått igenom och hur mycket man har utvecklats. Både fysiskt men framförallt och mentalt.

Nej. Innan jag kastar mig över vår stackars pelargon i köksfönstret borde jag avsluta den här 10-minuters-lunchen och återgå till uppsatsen som väntar i soffan.

Förresten. Hur gör man egentligen med pelargoner i november?

Startskottet?

Hej så himla mycket!

Här har man inte hängt på typ 100 år.
Varför?
Kanske för att jag blev blyg. Kanske för att jag stressade så mycket att jag nästan fick magsår? Kanske för att en kommentar bland alla långa kommentarer på arabiska var ordet "fitta". Och jag tog åt mig... Kanske för att jag fick för mig att jag inte levde på någon intressant vis.
Men hallå!
Jag är superglad över att jag är den jag är och lever så som jag gör.
Och bloggen gav mig en väldans massa glädje och motivation.
Kanske borde jag sätta den här bloggen på play igen då.
Jag gör ett försök i alla fall.

Eftersom jag och min vapendragare Amanda (och Axel) är i full färd med att skriva C-uppsats för tillfället, blir det en hel del sitta vid datorn. Precis som om det inte har varit ledord för de senaste åtta åren i mitt liv?! Hur som helst läser vi en massa böcker och skriver en massa tankar om strategisk kommunikation.

Jag har förstått att om man ska vara duktig i medie-branschen bör man leva som man lär. Och det som inte finns på instagram har aldrig hänt ni vet… Hur ska man någonsin få ett jobb om man inte har en blogg som beskriver att man finns?

Fast nä. Jag väljer att se på det här bloggandet mer som en dagbok. Hur kul är det inte att gå tillbaka till 2008 och läsa om hur magiskt logiet var på den tiden? Skitkul kan jag lova!

Så det här inlägget får bli någon form av en presentation av mig själv. Igen. Jag har ju trots allt fyllt 25 år nu. Alltså inte samma person som var aktiv här för tre år sedan.