Nu gör jag det. Nu skriver jag inlägget. OCH publicerar det. Eller? Jo!
Var nyfiken på vad jag gjorde för exakt ett år sedan och gick ett år bakåt i arkivet på enhörningen, och hittade mig själv i exakt samma blå klänning som jag hade på mig igår. På samma tillställning med samma inställning. Men ändå så är allting så himla annorlunda. Det är ju trots allt bara ett år sedan och man tycker att inte mycket borde ha hänt. Men här sitter man med både det ena och det andra i bagaget. Och med det ena och det andra även i blicken framåt.
De senaste inläggen (läs runt 50!) har skrivits men aldrig offentliggjorts på grund av blyg, privat, tråkig?! Mycket tid har gått förlorad för att spännande äventyr ska kunna genomföras, och mycket bloggtid har prioriterats bort i förmån till annat. Ingen ånger. Ingen alls. Men jag minns varför jag gillade att gå in och klottra här. Det berodde ju på peppen. Peppen och avlastningen. Något jag nu inser att jag inte längre är beroende av. Jag löser livet och allt det där på egen hand. Eller inte helt på egen hand naturligtvis (Gud förbjude att detta skulle inträffa!). Det finns en uppsjö underbara själar i detta mitt eget liv jag har att tacka för att inte behöva någon form av teknisk dagbok för att kunna springa fort och lyfta tungt.
Men nä. Eftersom kvällen bjuder på festligheter, och mitt hår ännu inte är torrt, kanske det är av fördel att jag gör något åt dessa förberedelser. Och nu gör jag det. Publicerar alltså! Hej!
