with sand in my eyes

Kvart över 8 var klockan när jag bestämde mig för att hasa mig upp och äta frukost. Ja, så kan det gå när man somnar i soffan vid halv 10-snåret dagen innan.
Det är alltid frukosten som lockar, idag bestående utav havrekuddar, tunnbröd med smör och en apelsin/clementin.

För övrigt står gymmet och jobbet på menyn idag. Självklart ska jag först sätta tänderna i disken och lite småplock. Ikväll kommer äntligen Marie tillbaka!

all out of steel

Somliga dagar umgås jag så fantastiskt bra med mig själv. Jag trivs med att vandra runt på trotoarerna med en bok i handen, stå länge i affären och välja vad det blir till middag, lyssna alldeles för högt på 90-talsband som inte kan sjunga rent osv. Somliga dagar är jag duktig på att ta hand om mig själv.
Idag är en sådan dag. Ledig. Från morgon till kväll. Med bara mig.
I och för sig träffade jag min mamma för sushi, men hon är ju jag. Eller jag är henne? På sätt och vis.

En tip-top-dag som jag kryddat med skoputtsning (tip-top läder-balsam), hamnpromenad, shoppingrunda, bakning och avocado till middag. Inte bara avocado. Nej, hör här. Små fiskbullar i tomat-pasta-sås. Namnam.

80 % av gårdagen spenderade jag i köket på cafét. För att göra min arbetsdag lite extra spännande planterade jag en stor orange sax under en pizza, som sedan serverades till en kille som skrämd kom och lämnade tillbaka den. Tydligen tyckte han inte att det var ett vettigt tilltugg?
Det roade mig inte tillräckligt, så jag och Pär bestämde oss för att gå ut och dricka coctails. Vi bestämde också att Robin skulle komma med och bjuda. Det gjorde han inte. Bjöd alltså. Men kom och sällskapade, det gjorde han. Och visst hade vi roligt. Vi hade grymt kul. Grymt.

Metal-macaroons (hallon/lakrits-macaroons)

Det här är verkligen bland det trevligaste man kan baka; arga hårdrocks-bakverk. Om metal vore en smak, hade det utan tvekan varit hallon/lakrits. Jepp.

Jag utgick från det här receptet. (Föresten är Jenny jätteduktig, så lusläs gärna hennes bakblogg om du vill ha inspiration).
I skalen använde jag svart karamellfärg.



Ställ helst de ömtåliga marängerna på ett ställe där de inte riskerar att bli överfallna av elaka vattenkannor.

Mellan skalen spritsade jag i två olika sorters smörkrämer.
Den svarta var en standardvariant smaksatt med lakritspulver.
Den rosa är gjord på nedkokta hallon. Det gäller liksom att höfta med smöret och florsockret tills man är nöjd.


För att riktigt sätta min konstnärliga ådra på prov, lånade jag en tunn pensel av min vän och målade små djävulsmotiv på var och en.

Och ungefär sådär kan man göra en födelsedagspresent om man har tid över.

monster boots

Jag har två hem. Det här (bl a så klart) hände under två dagar i Varberg:

• Sol och bad på Getterön med mor, far och Anette.
• Grillade fiskspett med ovanstående.
• Bubblande rosé och pinsam choklad med käraste Magdalena i solnedgången
• Lunch på Stinas med efterföljande glass på torget med Erica.

• Sol och mys med min ludna vän i trädgården.
• Förtärning av ägg/fanta på altanen.
• Middag och en massa vin med Sara G och Robin på Harry's.
  

• Bästa frukosten på altanen.
  

• Namnsdagsglass på kulingen. (Jag fick tom vlja smaker åt far!)
  

Idag har jag jobbat mest hela dagen, och firade således min hemkomst med falafel i tunnbröd med ajvar relish, en massa grönsaker och ceasardressing.
Nu har jag ätit för många aladdin-hjärtan och mår lite illa.

Och där har vi inlägg 2.

something we'll never forget - Arvika 2010

Japp japp. Jag är hemkommen. För sex dagar sedan för att inte sticka under stolen med att jag är en dålig uppdaterare. Dock har solen lyst alldeles för mycket för att jag ska ha haft någon som helst ro att sitta stilla.

Hur som helst och från det ena till det andra;
Jag och mina flickkamrater hade en grym festival, från början till slut. Någongång mellan nu och sedan, kommer jag att klippa ihop en liten film för att summera vad vi hade för oss (bortsett från att torka rent bajjamajjor med wipes och käka smålandsrullar i väntan på babyshamables).

Ja. Det var väl ungefär inlägg 1 idag.

hårt och starkt

Mitt vardagsrumsgolv är fritt från dammråttor, men fullt av piller, div vetskor, linser, bikinidelar, våtservetter, solbrillor (och så där fortsätter det). Det är alltså min packning till arvikafestivalen som är utspridd på cirka 8 kv.
Och nej, det är inte för mycket. Jag packar smart.

Mor och far var här på eftermiddagen, för att umgås. Vi tvättade i trasiga tvättmaskiner, shoppade på apoteket, fyndnade svenska jordgubbar i gårdsbutiken på hörnet, åt fårost-focaccia på det italienska cafét i hamnen och kramades. De var så himla bruna. De är så himla bra!

För att återgå till festivaltemat (vilket förövrigt är det enda jag vill och kan tänka på för tillfället): Det hade ju inte varit festival på riktigt, om jag inte drog på mig ett par åkommor. Eller hur?
Arvika 2008: ögoninflamation
Pinkpop 2009: förkylning
Arvika 2008: Varför inte dra till med en vagel och en riktigt hes och ömmande hals?

Jaha ja. Det borde väl inte kunna bli värre va?
Vageln tänker jag ta död på i natt med en gul antibiotika-kräm som sipprar ut ur ögat. Snubben i kassan på systemet tyckte nog jag var lite läskig när jag visade upp blinkade glatt och tackade för mig.

Än så länge har inte störningmomenten i mitt fysiska välmående infekterat mitt humör. Jag är fortfarande överexalterad, och tror att det här kommer bli de fyra bästa dagarna i år.

Jag tror nog vi hörs i morgon, för klockan är snart 22.22. Puss.

too bright to be night

Det är liksom som där varmt att man vill ta ett kallt badkarsbad. Det gör man ju så klart inte. Vem har tid och ro att bada badkar egentligen? Inte när det ska diskas, städas och målas tånaglar. Och tas igen sömn, både för nätter som gått och för nätter som komma skall.

Den här måndagen har inte velat mig väl. Alls. Kärringen i kassan på Eurosko, tyckte att jag skulle ha sparat kvittot på mina sandaler, ifall de skulle gå sönder eller så. Vem sparar kvitton på skor man använt i tre veckor och inte har en tanke på att lämna tillbaka?! 800 kr och de jäkla nitarna trillar av. Bara så där.

Varför bestämde sig Donken för att ta bort den underbara McFlurry-kampanjen utan att berätta det för mig?

Det är så himlans trevligt att få punktering på cykeln när man är alldeles för långt hemifrån och världstrött och världsvarm.

Läkerol borde tillverka tabletter som är till för att tuggas, göra dem lite större och lägga fler i samma påse.

Åh.

Nu vill jag att det ska bli mörkt innan det blir ljust igen.

see ya in the woods

Nu satan är det bara fyra dagar kvar till Arvikafestivalen drar igång. Jag, Marie och Cilla åker redan på onsdagen. Det betyder fyra nätter i tält. Betyder det fyra nätter i regn?

Som tur är, är jag skaparen av den nyttigaste packlistan som någonsin kluddats ner. Du borde spana in den, om du som jag, är orolig för att glömma något som är alldeles för viktigt att klara sig utan. Själv har jag en hel del prylar kvar att införskaffa. Diverse allergimedusiner, näsdukar och en flaska sprit. Vi tänkte injicera meloner i år. Soft som satan!

Till bilder och toner av fotbolls-VM-finalen (som för övrigt Holland kommer vinna) (som jag för övrigt cyklade hem i raketfart för att se) (som för övrigt mina grannar skriker i farligt höga decibeler för) (som jag för övrigt säkert vilat ögonen på i sammanlagt två minuter i alla fall) har jag meckat ihop ett eget schema för de tre festivaldagarna. Jag har använt tuschpennor och målat dit små hjärtan och träd. Jag har också kommit fram till att jag på torsdagen vill se hela tio band. PÅ SAMMA JÄKLA DAG ALLTSÅ. Omöjligt.
fredagen är torr och lördagen avslutar med buller och bong.

För dig som är intresserad:


För att värma upp min stackars kropp inför kommande aktiviteter, gick jag ju för att se Hoffmaestro i fredags. En lyckad kväll. Souvenir: Ett svullet blåmärke på låret, blodiga tassar och en hög god karma, då jag följde en en cowboy hem till ladan.

Nej, nu ska jag använda mina sista vakna minutrar den här veckan, till att vara en sann holländare och koncentrera mig på förlängningen. Shiiiiiet pommes.

a dream under construction

En fredag. Hälften sol, hälften moln.

Närmast står picknick på schemat. Frukost/luch i gräset är ultimat. Alla kategorier.

Kvällens övningar går ut på musik och dans på Societen. Hoffmaestro har lyckats locka till sig ungefär hela Varberg. Tänka sig.

prickar, skyfall och burkpaprika

Regnet har suttit lika tajt som en sådan där stickad jordgubbsmössa över huvudet hela dagen. Dagen som började närmare lunch. Efter gårdagens två middagssovningar, trodde jag inte för mitt liv att natten skulle pågå fram till 11. Lika trött som då är jag nu. Är det allergin?

Hur som är jag på hemmaplan igen. Eller borde man säga borta? Inga päron och ingen jycke. En hel drös vänner på diverse arbetsplatser. Tur är väl det att det finns ajvar relish i kylskåpet och pulvermjölk i skafferiet.

Det var längesedan jag uppskattade tystnaden. Det liksom skriker.

Vi har skaffat oss ett tält idag. Ett för sex personer. Det betyder att vi kan vara dubbelt så många som vi är. Kanske man borde ta tillfället i akt och anordna ett pyjamasparty?

Det här är Marie föresten. För dryga två år sedan.

Angående festivaler och annan skit: Min långtidsprognos förutspår sol och 22-27 grader under Arvika-veckan. Jag säger "Yeeeeehaaaa!".

Nu tänkte jag måla mina ögonfransar och bege mig till Robin. Läser man mellan raderna har han typ lovat mig fika.

hiking behind traffic lights

På en ledig onsdag kan det hända mycket. Man kan t ex utnyttja den till att lyfta vikter på ett gigantiskt gym alldeles ensam...



eller ta med sig sin vän Dödssökar'n till toppen av Ramberget. För att göra det hela lite mer spännande, tycker jag att det är en alldeles utmärkt idé att klättra upp för ett av stupen. Ja, medan man fortfarande är ung och spänstig, menar jag.

Allt känns så mycket bättre på toppen av saker. Det är på toppen man ska befinna sig - for sure!

Efter en liten shoppingrunda på backaplan, kan man laga mat åt sin vän.

Sallad med den bästa osten -getost såklart...

...och kronärtsskockor. Fina att se på, långsamma att tillaga, långsamma att äta upp. Men det du hittar under skägget, är väl mödan värd.

När du tror att dagen är slut (för att solen håller på att gå ner), knackar det antagligen på dörren. Alldeles säkert är det en vän till din granne som vill hälsa på. En berusad och kelen en. Med nätbrynja och övningstatueringar. Ibland kan det vara så svårt att stänga dörren.

Nylackade tånaglar och trötta ögon. Det är dags för sängen, ännu en gång.
Imorgon är det helg, och den ska bli grym.